Alexandra

Jag vet vem jag är när jag är hos dig.
Att man kan göra så fel, att man kan välja bort en länk till lyckan. Det sägs att man lär sig av sina misstag, ingenting som jag har märkt av åtminstonde.
Om jag fick en till chans skulle jag skina, jag skulle få dig att skina och tillsammans skulle vi röra oss i cirklar kring jordens yta. Upptäcka, lära och lyssa. Av samma skrot, i lika själar och på samma plats.
Jag önskar att människan hade enkelt att glömma och lätt att förlåta. Jag önskar att kroppen kunde lyssna på hjärtat i alla situationer och inte se alla nackdelar i saker och ting. Jag önskar att jag hade gjort mina val annorlunda och jag önskar att jag valt dig.
Men hur ska jag veta, om ingen lärt mig hur. Och hur ska jag våga chansa, jag som aldrig haft någon tur. Och hur ska jag älska med någon, som bara älskar sitt. För ska jag älska, då ska det finnas tid att älska fritt.



När jag ser mig själv i spegeln vänder jag mig om.
Jag ska sakna dig imorgon, ja du vet hur jag kan bli.